låter rubriken säga sitt, skulle gärna lägga mig och sova bort hela dagen. Jag hatar såna dagar då ångesten verkligen tar över hela mig, då alla negativa tankar slår ut dom posetiva oavsätt hur mycket man än kämpar för att se allt från den ljusa sidan, finns inge hopp och ingen ork. Känner mig rent ut sagt värdelös.  Det finns så mycket jag vill göra, så många drömmar jag har som jag vet aldrig kommer slå in, all jävla orättvisa i värden kan ju dra åt helvete tillsammans med alla er dryga människor som tror sig vara något, spottar på er äckliga råttor!