kollade runt på gamla bilder & hittade några på vår förra hund, vår familjehund som vi hade när jag bodde hemma. Han var speciell för mig, de va liksom han och jag. Vi sov i samma säng varje natt och alltid när jag va ledsen så fanns han där och gjorde mig glad, de låter nog sjukt men ni som har hund förstår vad jag menar, de blir ett band som är speciellt. Han va ju inte min egen, utan han va ju familjens men gud va undebar han var.  Fast jag måste ju erkänna, bamse som jag har nu är min egna lilla diamant, inget kan gemföras med han såklart. :)