jag saknar dig

ingen förstår nog hur ont det gör att vara utan dig. 
för många är du bara en hund men för mig var du hela världen. 
Det känns som du alltid funnits hos oss. 
Att inte ha dig hos oss längre gör så fruktansvärt ont, kan inte ens finna ord. 
Jag har inte orkat tittat på bilder på dig än, har inte känt mig redo. För jag visste att jag
skulle bryta ihop helt. Du var så speciell på alla sätt och vis, du var min bästa vän-
Du kände mig, du läste av mig i alla situationer. Var jag glad, var du glad med mig, 
var jag ledsen så kröp du alltid upp intill mig och la tassen i mitt knä och nosen likså.
Du gav oss sån glädje, kärlek och utmaningar. 
Du är så saknad min prins! Jag sitter med ditt halsband i min hand.
Jag ska gräva ner de om någon dag, ihop med din favoritboll som du alltid lekte med. 
Ska gräva ner det på den plats som du alltid låg på, ute brevid trappen.. i skuggan. 
Jag kan inbilla mig ibland att jag hör dig skälla, ibland inbillar jag mig att du bara är hos Erik. 
Där du ibland faktiskt var och "vilade"  upp dig ifrån oss som han brukar säga. Då fick du verkligen semester.  

Jag är glad över att du fick vara med och uppleva ditt sista år i huset, för man märte verkligen att du älskade det. Du älskade att kunna gå in och ut som du ville, du älskade att strosa i naturen i din takt. Du älskade lugnet!

Hjärtat, jag hoppas du har det bra där du är nu. Att Snuffe tar han om dig tills dess vi ses igen. Du slipper ha ont nu, för jag har hört att alla djur som kliver över regnbågsbron blir av med smärta. 

Jag älskar dig!
Vi ses snart igen min älskling, de lovar jag. 
 
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback