att vara 24 år och husägare!

Att vara husägare är både fördelar och nackdelar, givetvis mer fördelar än nackdelar. Jag älskar att bo i hus, speciellt att bo på landet. Att slippa höra alla bilar och annat buller konstant som man gjorde när man bodde i stan är sån härlig känsla. Här är det så lugnt!  Sen är det så härligt att kunna strosa runt på tomten och fixa med mina rabatter, eller klippa gräsmattan i lugn och ro. Att kunna gå ut med hunden i pjamas om man vill, för det är ingen som bryr sig!   Att ha en sambo som älskar allt som har med kroppsbygge att göra är en stor fördel också, han hittar alltid någonting att göra, annars påbörjar han nya projekt. Att sitta ute en sommarkväll med ett glas rose och bara njuta av tysnaden slår allt!  Det några få grejer som är sån fördel med att vara husägare.
 
Det finns såklart nackdelar också, men det gör de ju med allt. Skottningen varje vinter är ju sådär.. ibland är det faktiskt härligt att få stå där och skotta i sina egna tankar men ibland är det de motsatta också, men de är väl tur att vi bor i sverige och inte alltid har så mycket snö, ellerhur? haha.. Sen är det ju så också att när man hyr tex en lägenhet så om något går sönder så ringer man ett samtal så kommer dom och lagar eller byter ut det som är trasigt, i ett hus som man äger själv är det ju ofta inte så. Går något sönder så måste man köpa nytt, sen finns det ju såklart försäkringar och garantier på det mesta men det är ändå en kostnad som man inte har om man skulle hyra. Så att bygga upp en bra buffert är A och O om man vill flytta till hus.  
 
En annan sak som också är en nackdel när man bor på landet är ju att man alltid är beroende utav bil, bilar i vårt fall med tanke på att vi båda jobbar inne i stan. Skulle en bil gå sönder så är det viktigt att man har en back up. I vårt fall är det lite lättare då jag är nattarbetare och han arbetar dag så oftast går det att lösa. Men fungerande bilar behöver man ha, så är det bara! 
 
Men till 90% av tiden älskar jag att bo i hus, jag längtar alltid hem när jag är borta. Och det är väl så man ska känna? Att ha en bit att åka till jobbet och till familj och vänner gör inte mig något, för jag har inga problem med att pendla. 
 
Så ja, jag är 24 år och husägare. De trodde jag aldrig för ett par år sedan. Jag trodde aldrig att jag skulle bo i detta hus, mitt drömhus. Nu har jag bott här i två år och med handen på hjärtat så vill jag aldrig flytta härifrån. 
 
 
 
 
 

 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback