Ush hatar att inte kunna sova, de beror nog på oron inför operationen om en vecka. Jag är nog mer orolig än vad jag märker av, tror kroppen försöker visa de genom andra signaler. Men de är inte så konstigt, de är ju en rätt stor operation för mig.. Mitt liv kommer att förändras totalt. Har nog inte riktigt förstått de än, men de kommer nog de också.

Jag och Robin satt och kollade på film när jag plötsligt får svårt att andas och hjärtrusning, de blev så jobbig så jag behövde resa mig och gå lite. Satt mig ner igen och de fortsatte, bad Robin sätta sig brevid mig för jag vart ju rädd, han höll om mig men de hjälpte inte. jag smsade mamma och hon trodde som jag att de är - oro, en panikattack. Har ju haft såna förut men de va ju över två år säkert tre sen jag hade en sån sist men jag känner igen symtomen. Mamma menade på att min hjärna och kropp går på högvarv hela tiden nu så de är inte så konstigt,

Robin stängde av filmen och gav förslaget att vi skulle lägga oss i sängen och se ifall de släppte. Så nu ligger jag och de är något bättre, har ju känningar men de är betydligt bättre. Så ska försöka sova strax innan de börjar spöka igen, haha.

Va tvungen att skriva av mig, de fick mig också något lugnare. Godnatt hjärnan!<3