Dag 08 – Ett ögonblick

de va ju grymt längesen som jag svarade på en sånhär, så måste ta tag i de nu känner jag.
Ett ögonblick, ja nu vet jag inte riktigt vad som jag ska skriva om. Vad som menas med de? Men jag får väl tolka det på mitt eget sätt, och då väljer jag ett av de största ögonblick i hela mitt liv.

De va när jag träffade Robin för första gången, jag var ensam hemma och vi hade sen innan smsat med varandra, och bestämde att vi skulle ses nån dag i veckan men inte just idag eftersom jag va ganska dålig, förkyld och hosta tror jag låg bakom allt. Hur som helst, jag fick ett sms av robin och i det stod de " jag är på bäckby nu, kom ut" För er som inte vet så heter de stället jag bor på bäckby. Och han hade tydligen åkt med sin mamma eftersom att Robins syster bor på Bäckby så då passade robin på att träffa mig, även om vi inte bestämt något. Och jag blev helt chockad, jag va ju inne på att stanna inne hela dagen. Jag låg ju inlindad i en filt i soffan. Men han fick mig att gå med på de tillslut, fråga mig inte hur men han lyckades. Han sa att han satt vid kullen utanför mig så de va bara att komma när jag va klar. Jag sprang till fönstret ( eftersom att man ser kullen ifrån mitt fönster) och jag såg han, jag kände genast hur mitt hjärta gick igång. De slog dundersnabbt. Han va så fin, de va min första tanke. Jag minns också att jag försökte sminka mig men skakade så att jag fick mascara i hela ansiktet, haha. När jag väl kom ut så började jag gå ut mot kullen, hjärtat bankade hårdare nu och snabbare och de tog tvärstopp ibland med mina ben eftersom dom inte ville gå längre, jag kommer ihåg att jag stod i en tunnel som fanns där precis innan kullen och jag tjuvkikade på honom ganska så länge, (a) men jag tog modet i handen och gick fram. Väl där framme så ser jag hur han stirrar på mig, jag står bara och kollar ner i backen och säger " hej"  haha. Han ler så fint som han alltid gör, timmarna gick och vi kände verkligen hur mycket vi njöt av varandras närhet.  Men när de väl nådde den tiden då robin skulle åka hem igen så vart de dystert, vi ville inte åka ifrån varandra. Men vi va då tvungna! Vi stod mitt emot varandra på en parkering, haha ;D och helt plötsligt kom dendära kyssen, ifrån ingenstans?  Då kände jag, han är den jag behöver.

Så den 23/6-09 blev de vi.
Ja, jag skulle kunna forsätta men orkar inte gå in mer på detaljer. Men de va ungefär de som hände. Ett riktigt stort ögonblick för mig, och jag minns allt som om de vore igår!



sv; men tack vad snäll du e:)

2011-01-15 // 12:18:12
» Frida

sv: skönt att höra, det är bara bra ;)<3

2011-01-15 // 13:17:53

men gud vad gulligt :) <3

2011-01-18 // 18:33:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback