Tar jag mig fram gående och bara frågar

Vart är lyckan jag har räknat till hundra

Men kan inte finna vill ba vräka min undran

Men den förblir vägrar att ge sig av

Försöker att simma fast det är svart på mitt hav

Inga skratt, inte glad, inte här i mitt inre

Sanningen förtär jag försvinner

Men vart är min fråga snart vill jag våga

Släppa allt och börja om från start med en låga

Bli av denna plåga som förtrycker min själ

Leva bra och utan undanflykter må väl

Men sorgen tar över och dränker mig i tårar

Pass jag tar och skänker mig till ovan

Men hoppet lever än hoppas på de sista slagen

Ställer mig upp för jag ska gå till sista dagen