Tänk om jag bara kunde skriva ut exakt vad som egentligen har hänt, lätta på mitt hjärta till max och bara få låta er veta vad jag gått igenom de senaste åren. Men jag kan inte, av respekt så kan jag inte. Hur sårad jag än är så kan jag bara inte... Även fast det inte är jag som borde skämmas så gör jag det, jag förstår inte hur jag tänkt genom åren. Jag förstår inte hur jag kunnat tro på allt, allt som inte varit mer än en enda stor lögn. Det gör ont att tänka på, ont att minnas.